Kvällsfika hos mor och far

Gudagott!

szarlotka      äppelkaka

Moja matka robi bardzo smaczną szarlotkę!

—
A gift from God… via my mom.

I barndomshemmet

Mitt gamla rum är numera gästrum. Notera Laura Ashley-bården. Puttinuttigt!

—
Staying at my parents’ house where I grew up. My old room is nowadays a guest-room but still looks pretty much the same.

Hem-hemma

Min linköpingslägenhet är kaotisk, idag blev målarna klara med omtapetseringen men mina grejer är nerpackade, möblerna staplade på varann och inplastade. Jag hann bara bo där två dagar innan jag flyttade till Polen. Så nu är jag hemma hos mamma och pappa, sovandes på en märkligt mjuk säng i mitt gamla flickrum. Ikväll ska jag få te och äppelkaka gjord på äpplen från trädgården där jag sprungit omkring som liten. Vilken kontrast mot mitt liv i centrala Łódź.

Om man skulle krypa ner i soffan och titta på Gokväll?

I sjukbädd i Sverige

En halvtimme efter att jag satt min fot på svensk mark blev jag sjuk. Nu kanske en del skulle hävda att det beror på den gångna veckans sena nätter och tidiga morgnar, men jag skyller på Sverige.

Sjusovare

Morgonen blev dramatisk. Taxin anlände mitt i min törnrosasömn klockan 06. 06:09 vaknade jag och undrade vad det var som pep. Vid insikten att det var porttelefonen flög jag ur sängen och sprang, iklädd pyjamaströja och oknutna gympaskor, ner till porten där ingen Taxi Jakub syntes till. Upp igen för att hitta telefonnumret till taxin när porttelefonen åter ringde.

- Taxi, yes?
- I overslept! kraxade jag andfådd med morgonröst. Give me ten minutes!
- Hello?
- Hello! I’m sorry, I’ll be there in a few minutes!
- Taxi, yes?
- Yes, five minutes!
- Ok.

I ilfart (och hela tiden fräsandes ”fuckfuckfuckfuck” fast jag borde svurit på svenska eller gärna polska) tryckte jag ner det sista i packningen, sprang med väskorna mot hissen och törnade i varje dörrkarm på vägen. Nu mumlandes ”pass, piljetter, plånbok, ipod” för ja, i min värld är ipoden lika viktig som passet.

En stund senare satt jag i taxin, hungrig och förvirrad med en tröja som ännu inte hunnit torka efter tvätten kvällen innan eftersom jag såklart spontan-handtvättat i sista minuten.

Jag brukar normalt inte försova mig och jag är ganska lättväckt, men ack denna sömnbrist. På planet köpte jag en Redbull för 14 PLN (42 SEK) men ångrade genast att jag inte tagit min första kopp kaffe istället.

Packat och klart

Jag undrar hur mycket väskan väger, tydligt är i alla fall att den är värd sin vikt i guld.

Söndagsmiddag

Mr Wingman och jag tog såklart en Presto-pizza ikväll vid niotiden (förkastigt). Jag har hört att fenomenet med att alltid få in två såser till pizzan är unikt för Łódź och området häromkring.

Det var med vemod vi såg Pojken med guldbyxornas favoriträtt i menyn: pepe verde. Eller Polędwica w śmietanowym sosie z zielonym pieprzem.

Öschötte på hemvisit

Idag fick jag höra att jag har börjat prata mer östgötska sista tiden. När jag hänger med stockholmarna slipas nog en del av min dialekt bort men nu är den alltså tillbaka. Jag kanske gör mig redo för hemresan imorgon? En vecka i Sverige blir det. Ska bli kul att umgås med familjen men jag saknar inte Sverige egentligen, vill inte gå miste om något i Łódź.

Jakub, Łódźs bästa taxichaufför, kommer och plockar upp mig kl 06 imorgon bitti. Så nu har jag åtta timmar på mig att packa ner Wyborowa och Ptasie Mleczko, göra mig i ordning, blogga och sova.

Sushi lovers

Team Sweden har hållit ihop rätt bra här i Łódź men faktiskt divergerat i lunchfrågan, då vissa gillar sushi och andra bara vill ha kompot och dillbestrött potatismos. Just Pojken med guldbyxorna och Mastodontfilms-Mats tillhör inte Team Sushi om man säger så. Därför bar jag den här t-shirten på deras avskedsfest. Söt va? Hade den funnits i herrstorlekar hade de fått varsin med sig hem.

Bronko tackar för sig

Jag har just tagit farväl av Pojken med guldbyxorna. Vi åt en sista måltid tillsammans på hans favvoställe på Galeria Łódzka. Men, det är ju inte adjö utan på återseende – do zobaczenia! Vi ses igen i Łódź, Linköping och Stockholm. Sverige kommer göra gott för honom, vår Bronko (kärt barn har många namn) som har plågats av hosta sen han kom till Polen. Hem och kurera sig nu så blir det återförening i Łódź i december!

So long, farewell, auf wiedersehen, goodnight
I hate to go and leave this pretty sight