För ett tag sedan fick jag nys om en ny svensk bok med titeln De fattiga i Łódź. Jag köpte den omedelbart eftersom, ja, den handlar om Łódź. Och nu har den gått och fått Augustpriset!

Jag har inte läst boken än och hänger med dåligt i nyheterna så det var faktiskt en av irländarna från min Łódźtid som gjorde mig uppmärksam på bokens plötsliga publicitet. På tjänsteresa Stockholm slog han på tvn och förstod ingenting men hörde ordet Łódź nämnas upprepade gånger. När han förstod att det talades om en bok som handlade om de barskrapade i Łódź trodde han att den kanske handlade om oss och slog larm till mig.

I almanackan står det Emmy då namnen skrivs i kasus genitiv. Något som jag nästan kommer ihåg vad det är, även om polskan bleknar för var dag*.

Minnena bleknar inte. För ett år sen föll den första snön i Łódź. Jag tog en snöpromenad, köpte julkort och avnjöt te och sernik på Blå Mandeln. Det känns som alldeles nyss, och jag önskar att det var det.

* Det blev ingen fortsättningskurs i polska – för få anmälda. Läs: jag var troligtvis den enda som anmälde mig.

Varför letar man bara ivrigt efter vårtecken? Hösttecken kan vara minst lika trevligt. Idag när jag kom hem möttes jag av ljuset från den lilla gröna lampan i köket. Jag kopplade in timern igår, ett säkert hösttecken. Ja, jag gillar ju lampor. Och jag gillar hösten! Färgsprakande löv, frisk luft, tända ljus, bad, varma drycker och stilfulla kläder i vart skyltfönster.

I en annan del av lägenheten.

Det här är ett inlägg som jag kommer att få äta upp en dag när jag i blåst, regn och mörker måste cykla till jobbet i regnjacka och keps snarare än eleganta stövar, stilfull kappa, chic mössa och piffig halsduk. När dagarna tillbringas framför datorn på jobbet istället för på höstpromenad i naturen med efterföljande mys i ett eget bibliotek med möbler i mörka träslag och en stor, stoppad läsfåtölj.

Men ändå. När hösten är i antågande är jag förväntansfull. Och det innebär åtminstone att jag slipper den höstångest som så många sorgsna svenskar lider av.

Lila (höstens färg!) torgvantar, redan invigda.

= din mamma gick mot vänster i Super Mario

Nytt polskt skämt jag lärde mig idag. Att säga till någon som är dum i huvudet eller knepig. Någon som inte har alla hästar i stallet, popcorn i påsen, alltså någon vars mamma gick åt fel håll i det gamla tv-spelet Super Mario (där man bara kan gå åt höger). Tydligen väldigt oförskämt. Jag blev förtjust förstås men lovade att endast använda det med eftertanke.

Men nu skriver jag igen! Och varför gör jag det? Jo, tänk för att idag damp det ner en ask Ptasie Mleczko på mitt skrivbord. En av de mest omtänksamma polska jobbarkompisarna är i Sverige på tjänsteresa och tog med sig choklad till mig. Samma söta favoritsmak śmietankowe men ny layout på förpackningen.

Nästa polskakurs startar 10 september och jag är anmäld.

Det verkar onekligen som att bloggen är återuppstånden.

Dagens grodor är av gelé, jag är förkyld och hängig och ligger i soffan och äter godis. Men fjorton timmars midsommarfest gick som en dans!

Börjar det bli överdrivet?

Klart jag köpte wódka i Polen. Den minsta Wyborowan har jag inte sett förut, den rymmer 0,5 dl. Gulligt.

(Tändsticksask från Żabka)